Målet för stimuleringen av bytesdriften
Målet för stimuleringen av bytesdriften
|
||
Målet för stimuleringen av bytesdriften har uppnåtts när hunden, så fort den får syn på figuranten med skyddsärmen kräver denne genom att skälla eller dra i kopplet. Låter man hunden angripa, skall den göra detta tveklöst och raskt. Hunden ska ha ett bra bett och behålla detta även när figuranten först håller armen ganska slapp och sedan drar lätt i den och samtidigt vänder sig bort från hunden. Försöker figuranten att tillkämpa sig bytet genom att dra hårdare i det, måste hunden skaka bytet och sedan få det och bära det.Hur man uppnår ett bra angrepp, ett bra bett och att hunden skakar bytet har jag förklarat i föregående kapitel. Jag tycker också det är viktigt att man under träningen kommer så långt att figuranten inte alltid måste vara den aktiva parten vid bytesdriftsstimuleringen. Ett av målen vid träningen måste också vara att hunden stimulerar figuranten. Därför bör figuranten alltid vara synlig på appellplanen eller vara gömd i tältet när hunden kommer till planen för att tränas. Så snart hunden märker figuranten och kräver honom, måste figuranten låta sig skrämmas och bytet måste röra sig panikartat. Att stimulera hunden starkt i början av övningen är en stödmetod som ska användas allt mindre och till sist inte alls. Till slut ska hunden jaga ut figuranten ur tältet, får då omedelbart gå till angrepp och tillkämpar sig bytet. Hundföraren kopplar genast hunden och hunden får bära bytet. Så snart hunden släpper bytet börjar figuranten att försöka tillkämpa sig det. Hundföraren håller hunden så att den med knapp marginal inte når bytet och figuranten tar ärmen och ger hunden en ny möjlighet att ta bytet. Efter två till fyra övningar får hunden bära hem bytet från planen.
Hela träningssituationen vid skyddshundsträning måste alltså vara spännande, så länge hunden enbart arbetar med att ta byte. Bara när hunden bär ärmen får och måste det vara lugnt. Det är inte heller bra att låta hunden vara på planen och låta den springa omkring där innan övningen eller rentav att låta den leka med skyddsärmen eller få syn på figuranten. Den som har läst teoridelen vet att bytesdriften trubbas av när hunden stimuleras och när den agerar och att man därför bara kan vänta sig ett starkt driftsbeteende så länge driften inte tillfredsställs. Enbart förekomsten av nyckelstimuli orsakar en uttröttning. De följder av att summera olika stimuli, som vi kan konstatera, visar också att man bara ska utsätta hunden för samtliga stimuli (appellplan, figurant, skyddsärm) när den verkligen får gå till angrepp. Enligt den klassiska betingningens lagar visar hunden en starkare bytesdrift redan när hunden kommer ut på planen; denna förstärks när den ser skyddsärmen och figuranten. Därför är det ganska lätt att göra hunden till den som hetsar och figuranten till den som hetsas. Till slut vill jag föreslå ännu en övningsmöjlighet, som jag praktiserar ofta som grundövning för att stimulera bytesdriften: Jag står som figurant i tältet medan hunden förs till appellplanen. Hundföraren stannar ca. 20 meter bort, kopplar loss hunden, sätter sig på huk bredvid den och håller den i halsbandet. Jag gör hunden uppmärksam genom att göra låga ljud. Har den upptäckt mig och kräver mig, så störtar jag skrämd fram ur tältet, ger ytterligare några bytesstimuli och säger till hundföraren att låta hunden angripa. Jag låter hunden angripa frontalt och högt, fångar varsamt upp den, vänder mig bort från hunden och drar lätt i ärmen. Nu kopplar hundföraren upp hunden och ser till att kopplet är sträckt. Efter en kort paus provocerar jag kontrandet. Hunden skakar bytet, får det och får göra en liten runda på planen med det. Sedan får hunden stanna på ca. 10 meters avstånd. Så snart den släpper ärmen börjar jag att försöka tillkämpa mig den eller jag rycker genast till mig den och nästa bitövning börjar omedelbart. Vid den sista bitövningen kopplas hunden och får bära bytet från planen. |
||
Bildtexter E: | ||
Att lära sig kämpa. Från bytespositionen leder figuranten över hunden till försvarssituationen (2), genom att figuranten vänder sig mot hunden och genast belönar vid minsta lilla försvarsreaktion.Att lära sig kämpa. Har man en självsäker eller flegmatisk hund, kan man ibland uppnå en kontring hos hunden genom att stryka den över bröstet, blåsa på den, stirra den i ögonen eller slå den. Vid ett slag är inte smärtpåverkan avgörande, utan det faktum att figuranten kontrar. Det kan man sluta sig till av att ett sådant försvarsbeteende snarare framkallas av slag med lövade grenar än av slag med en softstock. Stockslag fördärvar i vilket fall mer än de tjänar någonting till på detta utbildningsstadium. I denna bildserie kan man se hur hunden ständigt utmanas mer och mer genom att figuranten försöker ta bytet och belastar hunden tills den slutligen kontrar: |