Kampövning

Kampövning
Kampövningar börjar man med valpen redan vid 12 veckors ålder. Sedan gör man uppehåll när den bytar tänder och sedan tränar man resten av hundens liv. Kamplusten kan aldrig bli för stor, dock måste man kunna styra den på den vuxna hunden. Med kunskap, sunt förnuft och ledarskap är detta aldrig något problem.
Kärt barn har många namn. Man brukar tala om jaktkamplusten, föremålsintresset eller bytesdriften. Bytesdriften är det europeiska namnet och det är nog detta som slår igenom till slut. Det är driften hos hunden att jaga – gripa – bära bort (och ibland ruska) ett föremål (byte). Bytesdriften/föremålsintresset utnyttjar man sedan i hundens utbildning. Man kan lägga ut en boll eller trasa om man vill få hunden att springa till ett visst ställe eller lära den att söka. När hunden gör rätt så får den kampa lite med föraren, det blir något av det bästa som finns för hunden. Användningsområdena är oändliga och vid utbildning av en skyddhund är föremålsintresset i princip nödvändigt om man inte vill lägga till en massa extra tid. Bytesdriften är en drift som man kan öka genom stimulering. Även helt ointresserade hundar kan (med en del tålamod) träna upp en bra bytesdrift. Bäst effekt får träning redan i valpstadiet. Man kan träna ensam och man kan träna med medhjälpare, s k “figurant”.

Träning ensam med trasa
Målet är att få hunden att bita i trasan, dra den till sig och bära bort den. Fånga, gripa, ruska om möjligt, bära. Spännande lek, panikartat byte i rörelse.
Tag en trasa och skaka den och lek med den och försök fresta hunden att bita i den. Du får inte titta hunden i ögonen eller vara det minsta hotfull, han måste våga ta trasan från sin förare. Du kanske måsta kasta iväg trasan eller binda den i ett långt band för att hunden skall våga ta den. Det kan gå många gånger innan hunden är det minsta intresserad och det kan lika gärna ta en sekund, beroende på hunden. Så fort hunden tar tag i bytet, drar eller ruskar så visar föraren sig imponerad och låter hunden vinna bytet. Med tiden kan kampen förlängas och hunden brukar springa ett “ärevarv” med trasan och sedan komma och fresta med den eller komma fram för att man skall kampa mera.
Det är alltid bytet som rör sig. Bytesdrifsstimulering skall bara göras vad som behövs, för många pass gör hunden ointresserad. Detta för att bytesdriften ingår i födoanskaffandet och inte kan stimuleras obegränsat då hunden i det vilda efter bytestagningen normalt är mätt ett tag.
Det är inte farligt att kampa med sin hund så länge man har ledarskap och själv bestämmer när leken (tar fram trasan) skall börja och sluta. Slut i dött byte, trasan får ej röra sig, ta den från hunden med loss eller byta med något.

Träning med medhjälpare (figurant)
Målet är att få hunden att bita i trasan, dra den till sig och bära bort den. Fånga, gripa, ruska om möjligt, bära. Föraren står på ett ställe med hunden kopplad icke stryp eller i en sele. Föraren får inte flytta sig från platsen. eller släppa kopplet Spännande lek, sträckt koppel, panikartat byte i rörelse. Figuranten får inte titta hunden i ögonen, gå rakt in mot hunden eller på annat vis vara överlägsen eller hotfull. Bara lite kamp om bytet. Så fort hunden drar eller ruskar så visar figuranten sig imponerad och hunden vinner bytet. Detta sker i hundens huvudhöjd eller på marken om det behövs för att vara mer byteslikt. Figuranten går snett förbi även efter bettet.
Förare och hund springer ett “ärevarv” med hunden stolt bärande “bytet” medan föraren berömmer. Man vänder tillbaka upp mot figuranten för en ny runda eller så bär man “hem” det fångade bytet till bilen.
Nästa övning blir kamp om bytet i sträckt koppel, figuranten får tag i bytet och hunden får vinna det igen, följt av ärevarv.
Det är alltid bytet som rör sig. Bytesdrifsstimulering skall bara göras vad som behövs, för många pass gör hunden ointresserad. Detta för att bytesdriften ingår i födoanskaffandet och inte kan stimuleras obegränsat då hunden i det vilda efter bytestagningen normalt är mätt ett tag. Figuranten måste spela rädd och osäker och gärna titta bort. Är han det minsta hotfull så stimulerar man i stället försvarsdriften och det undvikande beteendet (flykten).
Det finns talesätt som att valpen aldrig skall få vinna kamplekar för den kan bli för tuff. Du kan låta valpen vinna hur mycket som helst så länge Du behåller ledarskapet. Det handlar bara om att Du bestämmer när leken startar och – viktigast av allt – när den slutar. Har Du medhjälpare så är det bara att sluta. Tränar Du ensam så får Du inte ta bytet från hunden under kamp.
Om hunden håller trasan så gå över från lek till lugn. Sätt hunden ner. Bytet skall nu vara “dött”, Du får inte dra i bytet alls. Säg “loss” till hunden och ta bytet försiktigt. Börjar hunden kampa så bara släpp, Du får inte hålla emot. Ta bytet som om det var ett skört ägg och beröm hunden. Byta gärna med en köttbulle, i varje fall under inlärningen.
När Du tagit bytet så är det slut, lägg undan trasan. Du har bestämd när Ni skall kampa, Du har uppfodrat till kamp/lek och Du har bestämt när det är slut. Du har snarare stärkt ledarskapet än minskat det. Visst har hunden fått ökat självförtroende men Ditt ledarskap har också ökat lika mycket.