Etologiska grundbegrepp och lagar

Etologiska grundbegrepp och lagar
Innan jag beskriver driftsstimuleringen och utbildningen tror jag det är nödvändigt att för det första förklara några av etologins lagar och begrepp och för det andra att förklara hundars inlärningslagar.

Aptitbeteende, nyckelretning, instinktshandling, sluthandling, mål för driften
Beteendemönstren, som ett djur – utan tidigare gjorda erfarenheter – uppvisar i kontakt med sin omvärld, kallar man instinktshandlingar. För att dessa skall kunna fungera, måste vanligtvis två förutsättningar finnas: djuret måste för det första ha den nödvändiga driftsstämningen, d.v.s. vara berett att visa ett visst beteende (motivation). Man säger också att det har ett specifikt aptitbeteende. Aptitbeteendet bestäms av vissa processer i hjärncellerna och av samarbetet mellan flera hormonkörtlar och andra processer i kroppen (inre stimuli, t. ex. hunger vid tom mage). För detta ändamål har djuren medfödda fysiologiska mekanismer, som fungerar som pådrivningsmekanismer: de väntar inte passivt på händelser, utan söker, beroende på olika “stämningar”, efter situationer, som tillåter olika handlingsmönster. – För det andra måste en nyckelretning utlösa den instinktiva handlingen.Den instinktiva handlingen avslutas för det mesta av en enkel och kort, ofta mycket bestämd och oföränderlig “sluthandling”. Sluthandlingar – i motsats till aptitbeteende – för med sig att en drift tillfredsställs och spänningen löses upp. Med sluthandlingens förlopp är det “biologiska målet” uppnått, d.v.s. målet för en hel rad av beteenden som alla syftar till att tillfredsställa en drift. Tidsintervallerna mellan varje tillfälle kan variera avsevärt. Ett exempel: Det kan förekomma att ett djur i driftsstämning (som ju påverkas av inre spänningstillstånd) är motiverad till en bestämd handling, men inte kan utföra den eftersom en lämplig nyckelstimulans från omvärlden fattas: en hund släpps ut för att göra ifrån sig. Den känner ett trängande behov, men springer trots det omkring och nosar på hörn (aptitbeteende). Först när hunden på ett visst ställe känner lukten av tidigare urineringar, utgör denna lukt den nyckelstimulans som behövs för att hunden ska kunna inta den karakteristiska urineringsställningen och samtidigt öppna slutmuskeln. Detta sökande efter nödvändiga stimuli för att kunna förverkliga målet för driften måste ses som aptitbeteende. Man kan se ett klart samband mellan tillfredsställandet av driften och aptitbeteende: en sökande aktivitet är troligare, ju mindre driften tillfredsställs. Bara i en instinktshandlings aptitfas kan inlärning ske. En sluthandling som en gång har påbörjats, kan inte eller bara undantagsvis förhindras.

Tillbaka