Kritiskt avstånd, flyktavstånd, individualavstånd
| Försvarsdriften och det undvikande beteendetKritiskt avstånd, flyktavstånd, individualavstånd
|
||
| I samband med försvarsdrift och undvikande beteende måste begreppen kritiskt avstånd, flyktavstånd och individualavståndf örklaras:Varje djur, framför allt alla större däggdjur, flyr från en överlägsen motståndare, så snart denne har överskridit en viss gräns. Flyktavståndet, som dess utforskare professor Hediger kallar denna gräns, ökar i motsvarande grad, ju mer ett djur fruktar sin motståndare. Flyktavståndet är alltså det kortaste avståndet, som ett svagare djur kan tolerera emellan sin biologiska fiende och sig själv.Med samma regelbundenhet och förutsägbarhet som ett djur flyr när flyktavståndet inte kan bibehållas, är det emellertid berett till kamp om fienden närmar sig från ett lika bestämt, men mycket mindre avstånd. Naturligtvis förekommer ett sådant inkräktande inom den kritiska avståndet (Hediger) bara i tre fall: när den fruktade fienden överraskar djuret, om djuret är fångat i en återvändsgränd och inte kan fly eller om det försvarar sin avkomma. Denna kritiska reaktion är den häftigaste formen av kampbeteende och den är starkt motiverad av rädsla; den är en “flykt framåt” eller ett angrepp i förtvivlans mod.
För fullständighetens skull nämns här också den individuella avståndet. Det är det avstånd på vilket ett djur låter en annan artfrände komma inpå sig. Denna distans är ofta ett mått på den personliga bekantskapsgraden mellan två individer eller på instinktsstämningen och beror också på sistnämnda. Därför kan den individuella avståndet tidvis vara kortare mellan exempelvis två individer av motsatt kön och längre mellan två av samma kön. Under valpperioden låter en del tikar inte ens sin husse eller matte komma nära sig, särskilt inte när tiken ger valparna di. Också hos mycket dominanta och självsäkra hundar kan man ibland iaktta hur de avvärjer “plumpa” närmanden från främmande, oftast genom ett varnande morrande. Detta faktum leder emellertid vidare: det är snarare att förklara med aggressionsbeteendet i sin helhet, för försvarsdriften är som sagt inordnad under aggressionsbeteendets funktionskrets. |