Stimulanssummation
| Stimulanssummation
|
||
| För många beteendemönster finns det inte bara en enda utlösande stimulans utan flera, som var för sig eller tillsammans kan sätta i gång ett beteendemönster. I detta fall kan stimuli ömsesidigt förstärka varandra. Fenomenet med ömsesidiga förstärkningar är emellertid inte begränsat till olikartade stimuli. Samma stimulans kan också, om den signaliseras antingen från samma sändare upprepade gånger efter varandra eller från olika sändare samtidigt, i motsvarande grad förstärkas i sin verkan. Allt som allt utgörs det sammanlagda stimulansvärdet i en situation av utlösningsvärdena av alla delaktiga enskilda stimuli tillsammans, som dock i viss mån även kan överlagra varann. Detta betyder inte att de enskilda stimuli helt enkelt kan summeras i sin verkan; i stället är det så, att de rent allmänt främjar varandra, utan att det sammanlagda stimulansvärdet i en situation motsvarar den exakta summan av de enskilda stimuli. Det handlar alltså om en växelsidig stimulansförstärkning.Med aptitbeteendet förhåller det sig på ett liknande sätt. Vi såg vid betraktandet av konfliktbeteendet att driftsstämningar kan hämma varandra ömsesidigt. Nu är det emellertid i verkligheten så att två av varandra oberoende, föränderliga stimuli kan överlagra varandra i alla möjliga tänkbara växelrelationer. Två kan understödja varandra och de kan, utan att för övrigt stå i relation till varandra, överlagra varandra i ett och samma beteendemönster. En drift kan alltså faktiskt drivas på och utvecklas.
Av dessa konstateranden kan viktiga slutsatser för skyddshundsutbildningen dras: Vill jag stimulera en hund till ett starkare bytesbeteende, kan jag sätta in bytesstimulansen upprepade gånger efter varandra. För övrigt gäller för utbildningen i sin helhet att jag bäst hjälper hunden att få ett bra bett, om jag uppmuntrar alla drifter, som ligger bakom det önskade beteendet, d.v.s. hunden måste stöttas i bytesdriften, i försvarsdriften och i aggressionsdriften. Den logiska följden för driftsstimulering är alltså att figuranten till slut enbart genom att komma ut på planen måste utgöra en bytesstimulans, en försvarsstimulans och en stimulans som utlöser social aggressivitet för en färdigutbildad hund. Hur långt man ska gå i utbildningen och vid vilken tidpunkt detta ändamålsenligt bör ske, ska förklaras senare. |