Hundars inlärningslagar
| Hundars inlärningslagar | ||
| Inlärning omfattar alla processer, genom vilka en hund anpassar sig till sin omvärld (beteendeändringsprocesser) och som inte kan sägas bero på ärvda mekanismer, på mognad eller på uttröttning. Så har t. ex. en hund, som efter att ha blivit slagen en halvtimma, tills den släppt vid bevakningen och äntligen skäller, inte lärt sig någonting alls. En hund har kapacitet för två enkla inlärningskategorier. Den kan lära sig känslor, d.v.s. driftsstämningar och icke viljestyrda reaktioner (klassisk betingning), och den kan lära sig enkla färdigheter (instrumentell betingning). |
||
| Klassisk betingning
|
||
| Den klassiska betingningen beskriver ett inlärningssätt, där känslor och ovillkorliga reaktioner lärs in. Om en neutral stimulans (akustiskt tecken “duktig hund”) kopplas med en angenäm/otrevlig värdestimulans (beröm, klapp), övertar den neutralastimulansen så småningom värdestimulansens kvalitet.Om en hund på grund av orden “duktig hund” viftar med svansen, uttrycker den sin glädje, inte för att den förstår orden utan för att den har lärt sig något. Den har lärt sig att glädja sig över de här orden, eftersom de i början alltid var förbundna med en klapp eller en smekning, och detta betydde ett tillfredsställande av en drift inom det sociala beteendet. Om hunden nu gläder sig enbart över orden, är det därför att den genom dessa upplever tillfredsställandet av driften. Den har alltså lärt sig att värdera ersättningen (“duktig hund”) på samma sätt som den ursprungliga påverkningen (smekning). På samma sätt lär en del hundar in rädsla för övningsplatsen, arbetsglädje, arbetsolust eller driftsstämningar t. ex. vid skyddstjänstsituationer.
Denna inlärningslag konstaterade den ryske medicinaren och beteendeforskaren Pawlow genom följande experiment: strax efter att en klocka har ringt får en hund mat. Redan efter få försök vattnas det i munnen på hunden, inte först vid anblicken av matbiten utan redan vid klockringningen. Det förut betydelselösa ljudet är nu tillräckligt för att förorsaka salivutsöndringen. Pawlow kallade detta beteende “betingad reflex”. Den klassiska betingningen beskriver alltså en inlärning genom förändring av de ursprungliga stimulansförutsättningarna, d.v.s. en inlärning av betingade reflexer, som känslor och icke viljestyrda reaktioner. Genom detta inlärningssätt kan figuranten i skyddstjänsten bli till nyckelstimulans för bytes-, försvars- eller aggressionsbeteende. |
||