Att höja nervbelastningen genom att göra anspråk på bytet och utnyttja osäkerheter
Att höja nervbelastningen genom att göra anspråk på bytet och utnyttja osäkerheter |
||
Första målet: Hunden skall lära sig hur den kan skrämma figuranten, som försöker ta ifrån den bytet, och hur den kan klara av kroppsliga och psykiska påfrestningar.Denna första form av stimulering av försvarsdriften handlar enbart om hundens objektrelaterade försvarsreaktion, d.v.s. hunden skall lära sig att den genom att kontra kan skrämma figuranten, som försöker ta ifrån den bytet. Nu vet också den uppmärksamme läsaren vad jag menade när jag talade om försvarsdrift i de situationer när man vill att hunden ska tillkämpa sig bytet och vill provocera den att skaka bytet (i samband med bytesdriftsstimulansen). I sammanhang med stimulering av försvarsdriften låter man emellertid kampen om bytet bli hårdare och utnyttjar då hundens osäkerheter tills den är på gränsen till att övergå till undvikande beteende. Eftersom undvikande och försvar är varandras motpoler får man genom denna osäkerhet hunden att övergå till försvarsbeteende, vilket yttrar sig i en kontring. Därefter måste hunden belönas med hjälp av bytesdriften, d.v.s. den måste genom att kontra kunna tillkämpa sig ärmen.
För att kunna stimulera försvarsdriften på det här sättet. måste figuranten ta reda på när hunden blir osäker. En del hundar blir det om man stryker med stocken längs benen, andra om man drar med dem genom buskar, andra om man slår dem lätt med en gren med löv på eller om man trycker sitt knä mot hundens underkäke när den biter. Att välta figuranttältet belastar också många hundar. Här finns det inga gränser för hur figuranten kan utnyttja sin fantasi. Även här är den viktigaste regeln att belasta hunden i rätt utsträckning, d.v.s. hunden måste belastas till sin gräns, då kontrar den och blir belönad med hjälp av bytesdriften. Detta arbete har tre avgörande fördelar: för det första övervinner hunden sin osäkerhet, för det andra lär den sig att klara av psykiska och fysiska belastningar och för det tredje blir skyddshundsträningen mycket intensivare. Försvarsdriften förstärker skyddshundsarbetet därför att den ständigt kan framkallas och stimulansen av denna har dessutom en förstärkande effekt på andra drifter. En övning kan t. ex. se ut på följande sätt: Hundföraren håller hunden kopplad, figuranten ger så gott som inga stimulanssignaler och låter hunden bita utan att visa någon större reaktion. Hunden kommer då att ha ett relativt löst bett. Figuranten försöker dra ifrån hunden ärmen, men bara såpass att hunden nätt och jämnt kan hålla fast den. Genast tar figuranten hunden framför sig och stryker den med käppen mellan frambenen (om detta gör hunden osäker). Så snart hunden kontrar får den ärmen. Jag kan, tror jag, inte betona nog ofta, att det även vid denna övning är hunden som bestämmer händelseförloppet. Visar hunden ett „överväldigande” fast bett eller kontrar den redan när figuranten försöker få ärmen framför sig, måste redan detta beteende belönas. Först när hunden har lärt sig att kontra självsäkert kan figuranten någon gång i sin tur kontra och belasta hunden ännu mer, för att först vid hundens andra kontring belöna den. |
||
BILDTEXT II A. | ||
Stimulerandet. En hund utan erfarenhet i försvarsdrift, men som redan erfarit bytesdriftsträning, reagerar ängsligt på en figurant som närmar sig, men inte ger några rörelsestimuli. Så snart denne på flyktdistans börjar hota (fixerande, hotfull hållning), reagerar hunden med försvarsdrift. Genom att figuranten genast flyr belönas hunden i sitt försvarsbeteende. I bildserien kan man tydligt se hur belöningen (=flykt) får hunden att “gå på”. |